Får jag sova, får jag drömma?

Varje natt ligger du i din säng, orolig över något, något eller ska jag säga någon som du inte kan kontrollera. Du tittar mot dörren, ifrån din just nu mjuka sköna säng, DIN SÄNG, och undrar om du snart kommer att få ett besök. Du undrar också om du inte kan få sova i natt. Imorgon är det en ny skoldag och du måste få vara utvilad. De nätterna du få besök, blir du så trött och orkar inte med skolan dagen efter. Ibland frågar din lärare när du nickat till några gånger, hon eller han frågar om när du lagt dig. Kanske får du en liten utskällning för att du inte sover ordentligt. Du är tyst, du svarar inte, du vill så gärna berätta, men orden ekar i huvudet: ” Det här är vår lilla hemlighet, kom ihåg det”. Du förblir tyst, du kämpar dig igenom lektionen och dagen.

Med den tanken, vänder du dig i din säng, du sätter dig upp en stund, funderar på vad som skulle hända om du låste dörren i natt. Plötsligt minns du vad som hände sist du låste dörren, du fick skäll av din nattliga gäst. Nej, låsa dörren är ingen bra idé. Istället går du upp och klär på dig, tröja, byxor och långärmat. Du lägger dig i sängen en stund igen. Kommer på att det här hjälper ju inte. Förra gången du gjorde så, var du tvungen att klä av dig i alla fall. Lönlöst.

Du vänder och vrider dig i din säng igen. Börjar tänka på den där affischen i skolan, den som hänger på den där anslagstavlan. Vad stod det igen? Just det, det stod så här: ” BEHÖVER DU NÅGON ATT PRATA MED? HÖR AV DIG” och sen ett nummer, som du inte kan minnas. Kan man ringa dit? Det stod att man kunde vara anonym, men kan man berätta om den allra mörkaste hemligheten man bär på? Orden ekar igen, ”Det här är vår lilla hemlighet, ingen annan kan förstå det här, du får aldrig, aldrig berätta för någon”. Lönlöst.

Sedan minns du hur några av dina kamrater pratade om något som hette soc. Där gubbarna och tanterna kunde komma och ta barn som inte hade det bra hemma. Men då tänker du att så illa är det inte. Du har det ganska bra hemma, om dagarna i alla fall Det är på nätterna som det blir jobbigt. Klockan tickar lite lätt, du vänder dig om mot väggen där din fina klocka hänger, klockan är mycket. Det blir nog inget besök i natt. Du pustar ut lite lätt. Drar täcket över huvudet, ögonen känns tunga, mycket tunga. Du tillåter dig själv att slumra till lite lätt. Vaknar till, men bestämmer dig för att faktiskt sova. Faran är över, klockan är mer än vad den brukar vara när dörren till ditt sovrum i vanliga fall öppnas. Du somnar, du börjar drömma, om en ö, ett hav…. Plötsligt känner du en hand på din panna, långt borta på din ö, hör du en röst. ”Har du redan somnat?” Du vaknar till, ögonen känns tunga, men du öppnar försiktigt upp dina ögon, ser ansiktet som du hoppats du inte skulle behöva se i natt igen. Du makar på dig och gör plats i din säng.

Du lilla barn, inser nu att det blir en lång natt, och en lång tröttsam dag i skolan imorgon igen.

Pinterest